En plats är ingeting utan människorna som finns och befolkar den.
En taxichaufför lägger sig på tutan. Ljudet ljuder över gatan, folk passerar kors och tvärs. Någon undrar vad som precis hände, andra rusar vidare. Livet pågår på så många olika sätt här. Lunk och löpning möts på en och samma plats. Puls och pauser avlöser varandra.
Kristina har beställt det vanliga från kaffebaren som ligger i området där hon föddes för 75 år sedan. En croissant och cappuccino står framför henne på bordet.
- Det är här du får de bästa, säger hon och tittar på tallriken.
Hon står vid ett bord i fönstret. Bredvid henne byter nya besökare plats med gamla. En espresso och sedan vidare till nästa aktivitet för dagen. Stämningen är varm och vardaglig, den som vill byter några ord med grannen intill eller kaffekonnässörerna bakom disken.
Kaffebaren på Sankt Göransgatan är en mötesplats för den som vill. En paus för den som önskar. Hit kommer man för att ta sig en espresso, för att byta några snabba ord med personen intill eller för att på egen hand svepa sin energishot. Här finns inga stolar, så tanken är inte att man ska stanna särskilt länge. Svepa en espresso och ta sig vidare.
- Här ska du kunna prata med människor utan en öl i handen, säger en barista i baren.
Kristina står själv i fönstret och tittar ut över sina kvarter. Tar en klunk av sitt kaffe.
- Det är precis så underbart gott det skulle vara om man reste väldigt, väldigt långt. Jag har en väninna som bott hela sitt vuxna liv i Italien och hon kommer alltid hit för att ta en kaffe. Själv tar jag i stort sett samma sak varje gång jag kommer hit, säger hon.
Hon har bott på Kungsholmen under hela sitt liv och hävdar med bestämdhet att det här är definitionen av en levande stad. Här finns allt man kan tänkas behöva.
- Här finns butiker i gatuplan som används, ateljéer, skor och matbutiker. I andra delar av staden kan det där ha dött ut, men jag behöver nästan aldrig gå mer än två kvarter för att hitta vad jag söker, säger hon. Dessutom finns det en ekorre som ofta kommer förbi i parken när jag är där.
Kristina fortsätter:
- Här kan man leva sitt liv! Ungefär som om man bodde i Rom eller så, säger hon medan bilarna susar förbi på gatan utanför.
Fridhemsplan är en av stadens viktigaste knutpunkter och härifrån kan du snabbt ta dig till andra dela av staden. Inom bara några år kommer även den gula linjen att stanna till här, och ta folk med sig till de södra delarna av staden så som Älvsjö och Årsta. Den nya linjen tillgängliggör platsen för ännu fler människor. Närheten blir därmed än större.
- Den nya tunnelbanelinjen kommer inte att störa gatubilden. Det är lite som i Paris, bara ett hål i väggen, säger Kristina.
I kvarteret där Åhléns ligger är det mycket som händer. Längs med gatan löper ett näst intill hundra meter långt konstverk. Det är ett byggplank som med hjälp av Graffiti Sthlm förvandlats till en plats att stanna till på, en plats att tycka till om. Egentligen är det bara ett byggplank som täcker allt som händer i fastigheten bakom, men det är något som väcker en nyfikenhet hos många av de förbipasserande. Bara några hundra meter därifrån ligger den gröna oasen Kronobergsparken och strax nedanför breder Mälaren ut sig som en kuliss för den som önskar. Det finns något som bubblar på platsen, och det är något mer än bara vårkänslor bland de förbipasserande.
På innergården till nyss nämnda fastighet är bygget av ett nytt, arkitektritat gårdshus i full gång. När det står färdigt till sommaren 2026 kommer här att erbjudas 40 lägenheter och stadsradhus, allt omringat av grönska och blomster. BRF Gårdslunden är det passande namnet på den stängda innergården som har livet och pulsen strax utanför porten. Men just nu är det till stor del bara en stenlagd innergård.
- Jag är inte orolig för den här typen av förändringar, så länge grundstrukturen i området finns kvar. Och så länge alla butiker kan leva! Jag menar, här kan du köpa både en cykel och en skottkärra i samma kvarter, säger Kristina. Ingen får förstöra känslan av att allt jag vill ha och behöver finns här.
Bara några gator bort ligger frukt och grönt i eleganta högar. Gazmend småpratar med alla kunder som stannar till vid hans dignande grönsaksbord på Drottningholmsvägen. Långt tillbaka i tiden vände spårvagnarna här för att sedan fortsätta sin resa vidare ut i staden. Men spårvagnen är sedan länge borta från platsen och har ersatts av andra färdmedel. Men det är fortfarande en samlingsplats, något som Gazmend och hans frukt bidrar till.
Under vintern säljer Gazmend granar istället för grönsaker. Och det är hit grannarna kommer för att handla det som kan behövas inför veckans middagar. Han känner många av sina kunder vid namn.
- Jag har stått här länge och lärt känna människorna i området. Här finns en arkitekt som hjälpt mig att rita upp min framtida fruktbutik, säger han och visar stolt upp en bild på hur den gröna butiken kan tänkas se ut om inte allt för lång tid.
Han tycker mycket om pulsen här. Det är alltid något på gång. Och han har bra utsikt över bygget vid Miss Q, som ligger rakt över gatan på Drottningholmsvägen. Han har följt arbetet noga under en längre period och delvis varit delaktig i byggandet av platsen.
- Jag hjälpte till med granris när det byggdes en jultunneln, ler han
Han refererar till den jultunnel som skapades intill det långa konstverket i fjol. Kungsholmsborna hade fått veta att Patrik och Stiven inte skulle vara hemma över ledigheten och därmed inte kunna skapa den julbalkong de brukade. En balkong av blinkande lampor, ljusslingor som snurrats fast och mängder av juldekorationer – en trygg tradition för många boende i området. För att fylla det tomrum som uppstod kunde de kungsholmsbor som istället ville lämna in sitt överflödiga julpynt till en insamling, som sedan sattes upp i byggtunneln utanför Miss Q. Något som fick elever från det närliggande musikgymnasiet att spontansjunga julsånger, barn att sakta ned sina vuxna för att betrakta allt glittrigt ljus och människor att dra lite på smilbanden. Gazmends granar bidrog till den varma känslan på platsen.
Men nu är det försommar och en kund kommer förbi och plockar på sig en hel färgpalett av frukt och grönt. Han berättar att det är här han handlar sina grönsaker, trots att han numera bor på Essingen, en hel busslinje bort. Det råder ingen tvekan om att Gazmend har en lojal kundkrets, med människor som bor i husen intill, personer som ständigt återkommer till platsen tack vare den kvalitet hans utbud erbjuder. Han skär upp en enorm melon, säger att det är nu säsongen börjar och vinkar hej då.
Längre ned på gatan har det länge skrivits historia. Det var här, på Cheironstudion, som Max Martin och Denniz Pop tog det svenska musikundret ut i världen. Deras samarbeten med Backstreet boys, Britney Spears, Celine Dion och en rad andra skickliga musiker placerade inte bara Sverige och Stockholm i strålkastarljuset, utan även Fridhemsplan. Det var här, i den till synes hemlighetsfulla studion, låtarna fick vingar och började sväva fritt världen över.
Och bläddrar man ännu längre bak i historieböckerna, inser man att det här har varit en plats för kreativa uttryck under en väldigt lång tid. Det är en del av platsens själ och något som har format denna uppriktiga del av staden. Här låg länge en rad biografer, som lockade de fria tänkarna just hit. Här låg Draken, den funktionalistiska fastigheten som blivit synonym med platsen. Neonsymbolen blickade ut över platsen, farten och folket. Men här fanns även Gnistan, en biograf som öppnade redan under 1910-talet (då under namnet Sankt Erik) som både visade film och även nyttjades som musikstudio. Ryktet säger att det var här Ulla Billquist spelade in sin superhit Min soldat. Runt Fridhemsplan har även en rad danssalonger haft sin hemvist. Och säkerligen har en och annan livslång kärlekshistoria startat precis här.
Strax intill platsen där Biograf Gnistan en gång låg, finns idag Drakens Antiques. En källare av antikviteter och attiraljer. Eva, en kvinna i orange basker är på jakt efter silverbestick. Hennes son driver nämligen en restaurang bara några kvarter härifrån och hittills har hon lyckats hitta det mesta av matsilvret som används där, i denna hemlighetsfulla källare.
- Det skulle behövas ännu fler restauranger i området, menar Salah, som driver butiken.
Han önskar mer liv på kvällar och helger, men är väldigt nöjd över den grannsamverkan som råder i området.
- Hjulaffären intill är bra! Och alla aktörer i området tipsar vidare om varandra. Då kommer folk in till mig efter att de tagit ett glas vin eller liknande, säger han.
Hunden Leelo ligger ofta i fönstret på Mirres frisersalong. Här har hon bra uppsikt av vad som händer i kvarteret, längs Drottningholmsvägen.
- Förbipasserande stannar och fotograferar. De tycker nog att det ser så härligt ut i fönstret, säger Mirre som äger salongen.
Hon kan platsen utan och innan, då hon drivit Mirres salong på samma plats sedan 1995. Och känslan kring arbetsplatsen är fortfarande, efter nästan tre decennier, den samma:
- Jag går hit glad varje dag. Jag har börjat fundera på hur tråkig jag är som stått på samma plats i 30 år? Men jag trivs verkligen, säger hon.
I sitt arbete träffar hon massor av människor, stammisarna har blivit många genom åren. Här får de nya frisyrer och en pratstund med någon av frisörerna. Mirre har full koll på personerna som passerar förbi utanför också. Under vinterhalvåret händer det då och då att hon lämnar sin kund, för att springa ut och hjälpa någon äldre dam eller farbror som trillat omkull på trottoaren utanför. För så gör man här, menar hon. Man hjälper varandra.
- Det bor så mycket ödmjuka och snälla personer på Kungsholmen. Folk hjälper verkligen varandra här, säger hon.
I en lokal med möbeltyger och stoppning upp till taket och välvda, vackra fönster står Helena och hennes kollega och arbetar. Här, på TGB Engström AB, har det tapetserats och skapats möbelmagi under många år. Lokalen är ett paradis för den hantverksintresserade. Helena har arbetat här under större delen av sitt liv och det var hennes pappa som en gång startade verkstan. Då låg den på Fridhemsgatan, idag huserar Helena och hennes kollegor på Sankt Eriksgatan – i närheten av Rålambshovsparken.
- Det här har varit mitt dagis, och jag har under hela mitt liv varit involverad i verksamheten på något sätt. Under uppväxten har det alltid funnit material att tillgå och experimentera med. Och nu har jag drivit verkstan sedan cirka tjugo år tillbaka, säger hon.
Hon berättar att det ibland passerar människor som kommer in och frågar om det är en ny verkstad. Då skrattar hon lite och berättar historien som sträcker sig långt tillbaka i tiden. Men hon menar att det inte är så konstigt att man missar ställen som det här, då det finns många spännande verksamheter i kvarteren.
- Det är lite exceptionellt i det här området, att vi har både guldsmed, skräddare, möbelrenoverare, textilkonstnärer och annat som samsas i samma område, säger hon.
Tillbaka till Kristina på kaffebaren på Sankt Göransgatan igen. Kaffet börjar ta slut, men inom ett par dagar är hon säkerligen tillbaka igen för en ny kopp. Det är ju trots allt stadens bästa.
- Jag kan helt enkelt inte förstå varför man inte skulle vilja bo här. Vad mer skulle någon kunna erbjuda mig: Pendeltåg som inte går i tid? Att jag måste sköta en trädgårds själv? Här kan man bara se hur det kommer folk som gör ordning i parken, säger hon.
- Och sen får man se till att ekorren kan bo kvar också, säger hon och ler.